Solsidan är så kul att se, speciellt roligt eftersom vi precis går igenom samma sak som Alex och Anna. Alltså nyblivna föräldrar och allt vad det innebär. :)
Gårdagens avsnitt handlade lite om föräldrars jämförelse mellan sina barn och andras. Hetsen att barnet ska utvecklas snabbt och lära sig nya färdigheter tidigt osv. Självklart var det väldigt överdrivet, men visst jämför man sitt barn med andras. Det är lite svårt att låta bli när man träffar en massa bebisar hela tiden! Men jag måste säga att jag tycker av man gör det på ett mycket snällare sätt än vad de gestaltar i solsidan. Men det är klart de måste överdriva i serien annars blir det ju inte roligt. :)
Tex så tog det ett bra tag innan Wilmer lärde sig att sitta själv, han ville hellre stå och stretade alltid emot när vi försökte sätta honom ner så därför tog det ett tag innan han satt själv. Men jag märkte ju att hans jämngamla kompisar kunde sitta själva, så visst gick jag hem och övade med Wilmer. :) Men jag tycker annars de flesta mammor berömmer andras barn hellre än sitt eget, lite jantelag kanske. Tex; Åh vad duktig ditt barn är på att sitta själv! Min kan inte alls sitta ännu. Den andra mamman; Jaa, men din bebis är ju då duktig på att somna själv, min måste alltid sövas etc.
Vad tycker ni, känner ni igen er från solsidan? :)
Jag kan väl hålla med om att solsidan berör många områden som vi alla känner igen oss i men för min egen del så har jag aldrig känt någon stress i att prata om barnen och att de lärt sig olika saker. Det är snarare roligt att se att barnen är så olika trots att de ligger nära i ålder.
SvaraRaderaNär Ellen var yngre var hon väldigt frammåt så jag behövde aldrig tänka i banorna att hon "låg efter" andra barn. Nu med Linnea i våra liv känner jag mer "varför stressa" hahahha. Har fullt upp ändå och välkomnar att hon tar sin tid så lilla mamsen får lite andrum. :)
Om det ska vara något område jag grubblat över så är det väl övergången till riktig mat. Där har jag verkligen inte skyndat på med någon av flickorna men eftersom vi börjat långt senare än alla andra har man väl funderat i banorna om det skulle kunna få konsekvenser. Eftersom Ellen blivit en storälskare av mat så har det nog också gjort att jag inte stressat på med Linnea heller.
En sak som slog mig var dock att jag kännt av andras stress för sina egna barn och inför dessa mammor brukar jag inte ta upp sånt jag vet att mitt barn klarar och de har problem med. Exempelvis har jag inte berättat att Ellen är blöjfri när jag vet att vissa kämpar med att ens få sina barn till att prova pottan.
Det är en väldigt bra inställning Stina! Med barn nummer två blir man nog mer avslappnad i sin mammaroll också än med nummer 1. :)
SvaraRaderaMen jag tror att jag är rätt avslappnad angående hans utveckling, han är ju väldigt framåt och nyfiken på världen! Hade han inte vart det hade man kanske vart lite orolig. Men om man blir stressad över att barnet är sent i utvecklingen kan man tänka på att Einstein pratade inte förrens han var typ 4 år! :)