Amning

Lillkillen har som sagt haft lite problem med amningen sedan starten, han har inte riktigt förstått hur han ska göra för att det ska komma något. Han vill mest snutta på bröstvårtan, det var därför vi blev kvar på BB hela helgen, de ville inte släppa iväg oss utan att han hade fått lite mer kläm på det. Vi fick handpumpa och ge honom råmjölk med sked. Jag måste verkligen ge en eloge till alla gulliga barnmorskor på SÖS som hjälpte oss med amningen, det var speciellt en natt-barnmorska som tillslut fick honom att suga ordentligt. Då var lyckan gjord!

Tyvärr är det fortfarande lite problem, vi måste fortfarande hjälpa honom med att få in bröstvårtan i munnen. Han vill inte gapa tillräckigt stort. Istället blir han smått hysterisk för att det inte kommer något. Detta var riktigt jobbigt när man vaknade upp med två sprängfyllda bomber i förrgår, det gick ju knappt att röra vid dem så hårda var de! Då försökte jag pumpa ut lite mjölk så att han skulle slippa utdrivningskedet, men det hjälpte inte heller. Men med lite tålamod och många försök så funkar det tillslut. Niklas är ett stort stöd, han hjälper mig mycket med att hitta en bra amningsställning och sånt. Vet inte vad jag gjort utan honom!

Vi var på återbesök på BB i tisdags och Wilmer hade ökat i vikt med 150g sen vi åkte hem i söndags så barnmorskan tyckte att det var jättebra med tanke på våra amningsproblem.

Idag är brösten lite mindre spända så amningen har funkat mycket bättre. Peppar, peppar. Han brukar bli lite kinkig på eftermiddagarna och kvällarna så vi får se hur det går ikväll.

Annars är Wilmer en väldigt lugn och snäll kille, han sover och äter mest. Vi försöker också att bara ta det lugnt och ta dagen som den kommer, han får styra. Man är ju själv rätt trött i kroppen efter graviditeten och förlossningen så det är skönt att bara ta det lugnt.