söndag 10 mars 2013

De borttappade nycklarna och Mac Guyver

Jag måste bara berätta om vår torsdagseftermiddag, det var mer kaos än vad det brukar vara. Jag hämtade Wilmer från förskolan och försökte övertala honom om att vi skulle gå hem och göra mat till lillasyster. Jag hämtar Wilmer en timme senare på torsdagar, men som vanligt var han svårövertalad så vi gick några varv på gården innan vi kom in.

Jag lockade in honom med att han fick hålla mina nycklar och låsa upp porten och postfacket. MEN då händer det som inte får hända. Wilmer har nyckelknippan i handen och springer mot hissen och precis när han ska in i hissen tappar han nyckelknippan och den åker rakt ner i springan mellan hissen och trapphuset! NEEEJ! Där står jag i hissen med båda barnen och inga nycklar att komma in i lägenheten. Wilmer blev såklart ledsen och uppgiven över att han tappat nycklarna, Juni börjar bli hungrig och är nära att börja skrika. Jag ringer ordföranden i vår bostadsrättsförening och kollar med honom om det går att få tag på nycklarna på något sätt, men tydligen måste hissmontören komma och stänga av hissen för att komma åt dem och att ringa dem för en utryckning skulle kosta runt 3000kr. Han maler på i telefonen och barnen blir allt mer rastlösa och ledsna. Jag ser hur Juni börjar få panik och Wilmer håller på att börja gråta, så jag försöker avsluta samtalet. Jag ringer Niklas som inte svarar, istället ringer jag en granne och berättar kortfattat vad som hänt och frågar om vi får komma förbi och låna lite bebismat och det fick vi!

Påväg till grannen som bor i huset bredvid ringer Niklas upp mig och jag berättar vad som hänt så han tar nästa buss hem så vi ska hinna laga mat. Grannen är en ny bekantskap som vi aldrig har varit hemma hos så Wilmer var lite skeptisk till en början men hennes äldsta kille som är 3år hade superroliga leksaker så han tinade ganska snabbt. Jag matade Juni och byter blöja på henne. Sen har jag problem med att få hem Wilmer, han vill stanna och leka såklart. Tillslut följer han i alla fall med hem så vi kan äta mat.

Senare på kvällen efter många försök att fiska upp nycklarna lyckas jag tillslut att få upp dem med hjälp av snöre, stark magnet, en kartong och en galge! Så nu känner jag mig som Mac Guyver! :)


3 kommentarer:

  1. Jag ska hälsa från ordföranden i föreningen som var mäkta imponerad och konstaterade att "McGyver kan slänga sig i väggen" :)

    SvaraRadera
  2. go girl! skönt med snälla grannar!!

    SvaraRadera